In loving memory of Jeannette Kahindo Bindu

I veckan som gick nåddes vi av budet att vår kära medarbetare i Hope in Action i Goma fått sluta sina dagar. Efter en lång tids kämpande mot sjukdom fick hon till sist somna in i kretsen av sina närmaste. Jeannette lämnar efter sig ett stort tomrum och saknad. Få människor har betytt mera i krigets fasor, än just ”Mama Jeannette”. I en film omnämndes hon som ”Mor åt tusenden” tillsammans med sin bundsförvant Mama Jeanne. Detta epitet förtjänade hon sannerligen. Under årtionden som gått, har tusentals sårade kvinnor och barn tagits omhand av Jeannette och hennes team, för att få vård och läka efter de mest gruvsamma våldsbrott.

   Jeannette var en av de modigaste kvinnor som jag mött. Trots hennes milda väsen och smittande skratt, dolde sig en stark människa inuti. Hon hade en drivkraft som förde henne in i de mest skräckinjagande rebelluppror, där hon hämtade offer som annars skulle stått utan hjälp. Alla kände till henne och vid ett tillfälle då hon tillfångatagits och fängslats av en stark rebellgrupp, gick hela bybefolkningen ut för att stå emot ledaren och begära Jeannette frigiven. När hon senare fick frågan om hon inte varit rädd, svarade hon: -”Jo, det är klart! Jag trodde att jag nu skulle bli nästa våldtäktsoffer, om jag ens skulle överleva”.

   Vid lanseringen av boken: Kvinnor bär halva himlen, fick hon svara på varför hon utsatte sig för en sådan fara hela tiden, då svarade hon på ett mycket kraftfullt sätt: -”Jag gör det för mina systrar och så länge det behövs, gör jag det igen”! Då reste sig hela församlingen och gav henne en stående ovation! De som mött Jeannette, visste att hon kunde kämpa, likt ett lejon!

   Jeannette började som ung att hjälpa till på Mama Jeannes barnhem. När konflikten bröt ut, befann sig många barn mitt i kriget. Jeannette arbetade där och 2003/2004 startar dåvarande CRN (Christian Relief Network, numer Join, Norge) tillsammans med CEPAC och oss, ett stort projekt för att ta emot våldtagna kvinnor i Nord-Kivuprovinsen i Kongo. När arbetet var som störst fanns det 12 ”lyssnarhus” eller mottagningscenter på landsbygden runt i det stora distriktet. 45 medarbetare lydde under Jeanne och Jeannettes arbete. I Goma byggdes akutsjukhus upp i gamla fältsjukhus, innan Kyesherosjukhuset uppfördes.

   I samband med konfliktens intensitet, byggdes två större centra upp i Goma, de så kallade Lydiacentren, dit de våldtagna kvinnorna och barnen fick komma då de var i behov av kirurgiska ingrepp och speciell vård. Hit fick man komma och vila först, sedan få sina operationer och komma tillbaka igen för eftervård. Jeannette förestod intill sin död det ena av centren och arbetade likt en Moder Theresa för de utsatta.

   2015 nominerades Jeannette till Nobels fredspris tillsammans med Jeanne och Dr Mukwege. Hon var en av de få som hela världen uppmärksammat för en enastående livsuppgift.

   År 2007 startades Hope i Action, som kom att bli ett samlande paraply för de olika hjälpinsatserna. Administrationen och alla frågor och lösningar finns sedan dess på plats för att underlätta för hjälp in i krigszonerna samt arbeta med egna projekt och program. Mama Jeannette var en av de trygga grundbultarna i Hope in Action och kommer att saknas enormt mycket. Samtidigt lämnar hon efter sig ett arv i form av en förebild av hopp i en av världens tyngsta konflikter. Hon drog upp linjerna för hur man kan och bör möta de sårade, men också hur vi måste kämpa för deras rätt i samhället och livet. Ingen kan ersätta henne fullt ut, men hennes arbete kommer att leva kvar.

   Jeannette hade en trygg tro på sin Gud och Frälsare och vi är tacksamma över att ha fått följa henne under så många år. Hon efterlämnar make och sju barn, varav den yngsta bara är fem år gammal.

Tutaonana Mbinguni

Tina Björkdahl Andersson

Hope in Action